Vad är ISDS?

Lagklausulen ISDS (Investor-State Dispute Settlement) som skrivs in i transnationella handelsavtal ger utländska bolag rätten att stämma länder som genom ny lagstiftning begränsar deras vinstintressen. Ofta handlar det om utökade fackliga rättigheter, stärkt miljöskydd eller krav på rimligare arbetsvillkor för arbetare. Istället för att företagen kompenserar de människor som drabbats av deras utsläpp och övergrepp kompenseras alltså företagen när rättigheterna skärps. Ofta räcker hotet om ISDS-stämningar för att länder ska dra tillbaka sina förslag. Jordens Vänner har arbetat för att förbjuda ISDS under många år.

Bakgrund

Att ISDS utnyttjas av företag för att gynna sina egna vinstintressen är ingenting nytt. Mekanismen togs fram av globala nord och lobbyister under 1900-talets mitt som en kolonial rest för att upprätthålla och säkra utländska investerares vinster i tidigare kolonier. Därefter kom den att implementeras i den stora mängd bilaterala och multilaterala handelsavtal som togs fram under 80- och 90-talen, såsom det kontroversiella Energy Charter Treaty (ECT) och nordamerikanska avtalet NAFTA. Det genomgående temat för dessa avtal har varit att skydda investerare från politiska förändringar i värdstaten.

Idén bakom de transnationella handelsavtalen med tillhörande ISDS var att främja utländska investeringar och driva ekonomier framåt, avpolitisera tvister mellan investerare och stater, främja rättsväsendet och ge investerare rätt till kompensation vid skador orsakade av staten. I verkligheten har ISDS vuxit till en hemlig rättsapparat med funktionen att betala ut miljardsummor när stater försöker begränsa investerares övergrepp. Ett stort antal stämningar från utländska bolag uppdagades under mitten och slutet av 90-talet. Sedan 2000-talet har de bara fortsatt öka. I nuläget har över 1400 ärenden av ISDS-fall hanterats i rätten.

Grunderna som företag kan stämma stater på beror på avtalet i fråga, men rör sig generellt om att investeraren anser sig orättvist behandlad. Detta avgörs i en privat domstol bestående av tre affärsjurister i rollen som domare – oberoende av nationell lagstiftning. Domstolen är sekretessbelagd, vilket innebär att varken fallet eller rättsprocessen är tillgänglig för allmänheten. Detta är inte bara moraliskt fel, utan strider dessutom mot Århuskonventionen.

Strukturen inom ISDS etablerades för att skydda investerare genom en ”neutral” rättsprocess. Domstolens privata struktur gör det dock möjligt för utomstående aktörer att investera i ett ISDS-fall, med logiken att generera avkastning på investerarens vinst. Därtill är domarna privata jurister, som kan växla mellan att vara domare, försvarare och åklagare från fall till fall. Här finns en intressekonflikt, eftersom det där med ligger i deras intresse att upprätthålla systemet. På så sätt är systemet riggat till investerares fördel, och gör att de kan kringgå gällande lagstiftning.

Vad är problemet?

Det kan tyckas rimligt att företag kan göra investeringar utan att riskera att de försvinner på grund av ny lagstiftning. Problemet är att företagen vi pratar om redan har enorm makt och inflytande – inte minst ekonomiskt. De stora transnationella företagen har idag långt större ekonomiska tillgångar än många av länderna de investerar i har. De är också vana att ta risker. Ingen kan garantera att förändringar på den ekonomiska marknaden inte får konsekvenser för enskilda företag. På samma sätt borde det vara naturligt att framsteg som görs inom hållbar utveckling och mänskliga rättigheter kan få konsekvenser.

Framför allt behöver vi ett system där företag inte enbart har rättigheter, utan också skyldigheter. Idag finns över 3 000 bilaterala avtal som skyddar transnationella företags investeringar, men inte ett enda bindande avtal som skyddar miljö och mänskliga rättigheter från företags övergrepp.

I dagens system står företag över både nationell och internationell lag. Tillsammans med vårt internationella nätverk arbetar Jordens Vänner för att förbjuda ISDS och för att på plats ett FN-fördrag, UN Binding Treaty, för en värld där människor och miljö sätts framför företags ekonomiska vinster.

Därför kräver vi ett stopp för ISDS:

• Systemet är byggt på premissen att transnationella företag har rättigheter, men saknar skyldigheter
• Systemet urholkar demokratiska beslutsprocesser och förhindrar eller hotar möjligheten till lagstiftning som gynnar mänskliga rättigheter och hållbar utveckling
• Investerare kringgår nationell lagstiftning och underminerar nationell suveränitet
• Rättsprocessen saknar transparens genom de sekretessbelagda domstolarna
• Rättsprocessen drar enorma offentliga resurser. Även om staten ”vinner” fallet så har enorma summor och tid lagts på fallet, samtidigt som lagstiftningen i fråga läggs på is och andra frågor förskjuts
• Systemet strider mot rättsprincipen ”polluter-pays” eller ”förorenaren betalar” och resulterar istället i att förorenaren betalas

Exempel från verkligheten

Vattenfall vs Tyskland

Efter kärnkraftsolyckan i Fukushima 2011 bestämde sig Tyskland för att helt fasa ut sin kärnkraft för att uteslutande fokusera på förnybara energikällor som sol- och vindkraft. Ironiskt nog resulterade det beslutet i att Tyskland tvingades betala 14,5 miljarder kronor i skadestånd till det svenska energibolaget Vattenfall – som marknadsför sig som att de ”möjliggör fossilfrihet som driver samhället framåt”. Vattenfall hade vid den tiden investeringar i Tysklands kärnkraft.

– Vi ifrågasätter inte beslutet att avveckla kärnkraften i Tyskland. Men den ekonomiska förlust som beslutet orsakat ska Vattenfall ha ersättning för, sade Vattenfalls chefsjurist Anne Gynnerstedt i en intervju på företagets egen hemsida. 

Samtidigt hävdar Vattenfall att deras verksamhet bygger på idén om en rättvis omställning där människor alltid sätts i första rummet.

Om vi lider en stor förlust, och har rätt till ersättning, så vore det oansvarigt av oss att inte försöka få det.

Chevron vs Ecuador

Under trettio år släppte oljebolaget Texaco (idag Chevron) ut 60 miljarder liter giftigt avfall i vattendrag, floder och sjöar i Amazonas i Ecuador. Detta ledde till att Ecuador stämde Chevron och vann. Företaget avslog alla anklagelser och lämnade landet. Istället vände de sig till ISDS och stämde i sin tur Ecuador på över 600 miljoner dollar – och vann. Utsläppen har orsakat enorma, långsiktiga skador på naturen och människorna i området – skador som oljebolagen helt avsäger sitt ansvar från och har sluppit betala för. Istället är det Ecuadors befolkning som än idag för dessa övergrepp.

Det allra vanligaste är dock att fallen aldrig tas till domstol över huvud taget. Systemets ojämlika villkor gör att många fall görs upp utanför domstol. Blotta hotet om att stämmas på mångmiljardbelopp gör att staten i fråga backar för företagets villkor. Så var fallet när oljejättarna Shell och Eni genom starka påtryckningar drev Nigeria till att dra tillbaka sina anklagelser om korruption och godkänna deras utökade oljeexploatering. Läs mer om fallet i Friends of the Earth Europes senaste rapport.

Ny rapport med 10 fall

Hösten 2025 släppte European Trade Justice Coalition, Friends of the Earth Europe, PowerShift, SOMO, the Transnational Institute och TROCA en ny rapport med tio aktuella ISDS-fall. Läs hela rapporten här.

Vi kräver:

• Ett internationellt bindande avtal som håller transnationella företag ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter
• Att Sverige omarbetar sina transnationella handelsavtal och helt utesluter ISDS-mekanismen
• Att EU ser till att alla medlemsländer vidtar åtgärder för att omarbeta sina transnationella handelsavtal och att ISDS-mekanismen helt tas bort

Vill du engagera dig?

Vårt arbete bygger på ideellt engagemang. Vill du vara med? Fyll i vårt engagemangsformulär så återkommer någon från kansliet med mer information.